Att börja igen?
Det här med att blogga och skriva inlägg har inte varit min bästa sida.
Varför jag började blogga när jag var lite mindre var för att mina systrar och mina vänner gjorde det. Då tyckte jag att jag också skulle göra det för att testa och se om det var roligt. Jag tror inte att jag tyckte det var så roligt eftersom jag skrev ungefär samma sak varje dag. Kankse fanns det någon dag jag gjorde något annat så vart det lite mer intressant. Men icke sanicke. Jag tycker om att skriva, men jag har aldrig varit bra på att formulera mig i det jag har skrivit. Tror att det har förändrats lite nu. Men att bara sitta och skriva har alltid varit väldigt skönt. Att skriva ut sina tankar om allt och skriva ner det. Det är en lättnad för mig. För då blir det som att jag släpper mina tankar från mitt huvud, men dem finns kvar i "dagbok" eller kanske i min blogg?
Mitt liv har bestått av dans. Dans, dans, dans. Min syster äger en dansskola där jag dansar som elev och även undervisar som lärare. Jag går på Stockholms estetiska gymnasium med inriktning, danslinje. Jag tävlar inom dans, hiphop och disco, och det har varit tävling nästan varje helg. Så mina dagar ser ut så att jag vaknar, åker till skolan för att dansa, åker hem för att dansa. När det blir helg så åker jag till olika tävlingar för att tävla i dans eller tränar. Det betyder att mina veckor består som sagt av dans. Men sen så kom den dagen där jag skadade mig. Jag tävlade i disco i Västerås för någon månad sen. Där jag var väldigt taggad. Jag hade gått vidare till nästa rond. Kände mig inte helt nöjd med min insats efter första omgången, så jag tränade ännu mer och taggade till mig själv. När det var min tur att gå ut och visa vad jag kunde så sa jag till mig själva att "nu jävlar ska jag visa vad jag kan". Musiken börja. Jag fick till mina splitthopp och discokänslan. Jag hann inte dansa så mycket tills jag skulle hoppa ner i splitt när min fot fastna och mitt knä vek in och jag fick min tyng på knät. Det knäcktes till i knät och mitt korsband gick av. Jag fick inte reda på det direkt att de hade gått av. Processen med det gick ganska snabbt med att åka in till ortopeden till röntgen och sedan fick svar. Chock blev det. Jag tänkte för mig själv över vad jag ska göra nu med mitt liv. Mitt liv består av dans. Nu får jag inte göra det jag har gjort hela mitt liv och det jag älskar. Det positiva med att jag har skadat mig är att jag kan fortfarande vara med så gott jag kan på mina danslektioner. Jag kan fortfarande ha mina egna lektioner. Jag hinner umgås mer med mina kompisar och pojkvän. Det negativa med det här är att det kanske blir för mycket med att umgås med alla för att jag bor i Nynäshamn och dem andra bor runt om i Stockholm. Det kanske blir så att jag umgås med alla och det blir lite sent så jag måste sova i stan för att jag är lat. Tröttna på mig? Vet inte, måste iallafall bestämma vad jag ska göra. Dansen kanske jag blir för exalterad så jag skadar det igen.
Men under den här perioden jag har varit skadad har jag tänkt på vad jag ska göra nu. Då hittade jag min blogg. Min gamla blogg. Ska jag börja blogga igen? Kanske det, vi får se. Jag har bestämt mig för att satsa på skolan ännu mer, veta vad jag vill göra med mitt liv framöver. Våga ta chanser. Absolut att jag ska fortsätta med dansen, men just nu kan jag inte göra det på riktigt. Så det ska bli spännande att se vad jag ska göra. Som jag har sagt till många, jag tar ett steg i taget och då får vi se vad jag gör.
Kram.
