Att vara lycklig.
Hejsan mamma och pappa. Familj. Vänner. Du som läser. Som jag har skrivit i ett tidigare inlägg så har det varit en period där allt har gått ner. Då undrar man för sig själv, vad kan man göra för att allt ska gå upp igen. Jag har inte visat att jag har mått dåligt på det här sättet som jag verkligen känner. Vissa har nog sett att jag inte har mått på topp. Men sen tror jag nog att folk har förstått varför.
Under min "tonårstid" eller vad man ska kalla det så har det här med vänner varit lite upp och ner för min del. Ibland har jag umgåtts mycket med olika personer och sedan har jag bara varit hemma en hel del för mig själv. Men sedan har jag umgåtts med en helt underbar vän, som jag inte är med lika ofta längre. Men jag vet att hon finns för mig hela tiden och hon ska veta att jag finns för henne också vad som än händer. Iallafall. Vi kunde vara med varandra hur mycket som helst när jag gick i Nynäshamn. Nu går jag inte där längre. Utan jag går i stan.
Jag trodde inte det skulle vara så jobbigt att gå i stan och bo en timme bort. Men det är de. Inte för pendlingen. Utan att umgås med folk. Det märker jag nu när jag inte bor så mycket i stan längre. Jag kunde göra det när jag hade en pojkvän. Men det kanske var en av anledningarna till varför det tog slut, kanske var det för att vi var med varandra för mycket tillslut när jag skadade mig. Vad vet jag. Jag har en syster som bor i stan, och jag vet att jag kan bo hos henne när som helst. Men då skulle jag alltid vilja bo där. Och om jag skulle bo där hela tiden så skulle jag känna mig jobbig hela tiden över att fråga, kan jag sova hos dig ikväll? Jag känner mig för på, klängig och bara jobbig. Det kommer bara vara jag som frågar, ingen annan. Därför ska jag kanske ha en egen lägenhet i stan eller närmre iallafall.
Det här betyder inte att jag inte tycker om att bo hemma. Jag ÄLSKAR att bo hemma och det måste alla förstå. Men, jag vill ha båda delarna. Det finns orsaker varför jag kanske inte kan flytta: Jag är fortfarande ung, det kostar pengar, jag har dansen i nynäshamn, familj, massa saker. Men största delen är att det kostar att bo ensam om man inte har pengar, såklart. Men om jag visste att jag skulle känna mig så här för några år sedan så skulle jag ha sparat mina pengar och tänkt mycket mer på detta.
Nu under mitt 1,5 år på gymnasiet så har jag insett hur många underbara människor jag har träffat på så kort tid. Och under det här 1,5 långa perioden har jag utvecklats som person enormt, tack vare mina vänner och min familj! Och varför är jag inte tillräckligt lycklig då? Jag ska väl vara det. Jag har allt som gör så att jag är lycklig. Dans, vänner, familj, ett liv. Varför känner jag mig inte det då? För det känns som att jag måste alltid välja mellan två saker. Nynäshamn - Stockholm. Varför kan jag inte vara i mitten, alltså ha både två. Så jag hinner med båda. Att pendla för mig är ingen stor grej. Bara om det blir så att jag måste välja mellan att åka med en tidigare buss för att komma hem i tid för att sedan sova och sedan gå upp igen tidigt på morgonen och köra samma rutt.
Mamma och pappa. Jag vet att ni har hört att jag vill bo i stan. Men jag har inte riktigt sagt det på de sättet att jag vill göra det nu, nu, nu. Och varför ni får reda på det så här genom att läsa på min blogg är för att jag har ingen ide om hur jag ska förklara detta för er. Om jag skulle komma fram till er och säga att jag vill flytta hemifrån så måste jag komma med någon andledning till att bevisa att det går. Men jag har inte det. Då skulle jag komma fram till er och säga "Mamma och pappa, jag vill flytta in till stan och ha en egen lägenhet. Jag har inga pengar och inget jobb så jag har inte råd med det. Och jag har ingen aning om vad jag ska göra. Men jag ska flytta nu." det går ju inte. Jag är inte så dum och tro att det skulle gå. Jag märker det på att se er hålla på med räkningen och gör så att allt ska vara så bra som möjligt för oss. Och jag ser det hos mina systrar också. Men, det ser så enkelt ut. Varför ser allting ut att vara så jävla enkelt ut. Det är bara göra så här och sedan så och sedan gör du så här igen. Gud vad enkelt eller hur?
Jag har ingen aning om hur detta inlägg vart tillslut. Men det jag menar är att jag skulle vara som lyckligast att ha båda delarna. Det skulle vilken person som helst känna. Jag vill såklart bo hemma, men jag skulle vilja ha min egna lägenhet (ett jävla tjat om det) och jag tror att jag skulle bli lyckligare. Jag tycker om att vara ensam helt enkelt.
Men mamma och pappa, jag älskar er ändå, så ni får verkligen inte ta illa upp om att jag vill flytta.
Jag önskade att jag vann på lotto eller något. Det skulle passa perfekt.
Kram.
❤️❤️❤️