Att bo i stan.
Stockholm. Söder. Vad är det som gör så att jag dras till det så himla mycket?
Igår sov jag hos min syster Erica som bor i stan. Jag skrev och frågade henne om jag kunde göra det, då visade sig att hon skulle på ett möte just vid den stunden som jag skrev till henne. Hon sa att jag fick bo där såklart. Men vi mötte upp varandra i Slussen för att hon skulle ge mig hennes nycklar och sedan åka vidare. Jag åkte hem till henne, öppnade portdörren, öppnade hennes dörr och gick in för att äta middag. När jag åt min middag så tog jag hennes dator och började titta på den sista säsongen av friends. Just vid denna stund när jag satt och åt och tittade på dator så la jag märke till hur härligt det var. Det kändes som att det var min egna lägenhet. För när jag vaknade imorse kändes det samma sak ungefär. Även fast Erica låg kvar i sin säg för att det är hennes lägenhet, så kändes det som jag åkte till skolan från min lägenhet som att det var en vanlig dag. Det var så härligt och så skönt.
Att pendla till skolan när man bor i Nynäshamn är jobbigt. Det vet alla som bor längre ifrån skolan. Och jag klarar det. Jag klagar inte på att jag måste gå upp tidigt varenda morgon. Men det är såklart jobbigt. Det är inte bara därför jag vill flytta ifrån Nynäshamn och bo på söder. Utan allting verkar så smidigt bara. Men jag älskar där jag bor nu med min familj, men att ha en egen lägenhet är nog ett snäpp bättre. Nej, bo på söder vill jag verkligen göra.
Igår då. Igår när min syster kom hem efter mötet som hon hade varit på så var klockan ungefär halv nio. Jag var ganska trött, men vi pratade och hade det jättemysigt. Det var längesen det var bara jag och Erica som prata med varandra. Det var mest hon som pratade, men det var mest skönt att lyssna denna gång. För att jag har pratat så mycket på den senaste tiden, så jag lät henne prata under kvällen. Det var jättemysigt och jag somnade ganska snabbt efter det.
Kram.
